Valsjöbyn 1998
<< föregående sida
Sida: 1 2
nästa sida >>

11 juli:
Denna kväll ska bli ihågkommen för de stora öringar som nappade men vi inte lyckades få.

21:45 Har stor öring på nedanför fallet - släpper!

22:45, en bamse hugger! Känner hela fiskens tyngd när den rusar. Efter 10 sekunder går den upp i ytan och slår sig fri. Inte under fem kilo.

02:30 Ytterliggare ett napp till av storfisk på "andra sidan", fisken går genast til ytan och slår sig fri. Tre tappade storöringar på samma natt!? 05:00 Vi går till stugan och sover.

Vi landar ett par matöringar på runt kilot följande dagar. Jag provar att lägga ut ett bottenmetspö agnad med halv sik nedanför stugan och får flera lakar och gäddor. En morgon när jag vittjar spöet så sitter det en öring på 1,5 kilo på kroken, ganska oväntat att den skulle ta en sikbit från botten.

 

 

Nattfiske efter sik i strömmen med fluga ger endel fina matsikar. En öring av större kaliber smakar lite på min minimala sikfluga men kroken får inget fäste.

Micke och Olle rensar och spikar upp de gäddor vi fått för att torka och bli hundmat.

17 juli:

Sjön ligger som en spegel vi bestämmer oss för att ro på långtur med ekan ner till Rösjöviken. En porlande liten å slingrar sig ner genom skogen från Rössjön till Valsjön. Vid utloppet går vi iland vid midnatt. En röd himmel kastar ett varmt ljus över viken. Jag smyger upp till en av åns höljor medans Gerhard kastar med fluga vid utloppet. Han går snabbt över till Rapala vilket nästan omedelbart ger ett bestämt hugg två meter från land. Öring tror Gerhard innan han ser de röda fenorna, en halvkilos aborre. Ytterliggare fem fina aborrar i samma storlek landas. Jag kastar lite med spinnare och tappar en halvkilos öring i bakvattnet vid utloppet. På vägen hem hugger en fin öring på "specialdraget" i hörnet till vår båtplats. Ett hopp i luften, en skakning och öringen får behålla sin frihet.


Inblåsta:

Någon dag senare bestämmer vi oss för att återigen ro ner till Rösjöviken. På väg öve sjön blåser det upp men vi har medvind, då klockan bara är nio räknar vi kallt med att vinden ska anta eller vända innan vi ska ro hem över sjön igen.
Efter några timmars fiskande med klent resultat, bara småöring vilka vi återutsätter har vinden istället tilltagit. Vi söker lä bakom en stor sten och bestämmer oss för att vänta ut vinden. Det blåser nu så mycket att även kast med lite tyngre drag resulterar i hopplöst korta kast. Halvfyra på morgonen orkar vi inte vänta mer utan vi bestämmer oss för att göra ett försök att ro hem i den piskande motvinden. Vågorna är höga och varje gång man lyfter årorna ur vattnet åker man tillbaka lika långt som man kom framåt med tidigare årtag. Vi byter av varandra med 15 minuters intervall, regnet öser ner och vi är lika blöta innanför som utanpå kläderna. Halv sju på morgonen är vi hemma i stugan igen, helt slutkörda.

 

Ett händelserika 10 fiskedagar med tyvärr allt för få foton. Vädret har varit allt annat än sommarväder; regn, regn och blåst. 1998 års fiske resulterade i 15 gäddor, totalt 7 fina aborrar och en bunt öringar.